13 reasons why har ju varit på mångas läppar under våren p.g.a. att en tv serie adoption av boken kom ut under våren. Då hypen runt serien gjorde mig nyfiken och jag faktiskt hade boken i min ägo så bestämde jag mig för att läsa den.

 

Boken som kretsar runt de tretton skäl varför en ung high school tjej begick självmord. Hon har skickat kassetterna med historierna om varför till de olika personer som hon håller ansvariga för hennes självmord. Man får specifikt följa en kille som får kassetterna skickade till sig. Han råkade vara förälskad i Hannah, tjejen som tog livet av sig. Och så får man följa hans reaktioner på innehållet av kassetterna samt innehållet på dem.

 

Man får ingen djup inblick i Hannahs egentliga känsloliv. Hon försöker påvisa hur saker som skett påverkat henne och det känns som att hur hon egentligen mår efter händelserna bara finns mellan raderna. Så även om jag läst flera recensioner som tycker i stil med: hur kan hon begå självmord, det här är ju inget? Eller att det är inte realistiskt att man kan må så dåligt över det. Liknande händer ju många andra. Jag tror man då har missat det subtila som finns i berättelsen och som inte skrivs rakt ut. För jag kan känna sympati för henne. När allt bara adderas så kan det ibland bli för mycket för en person. Någons beslut om varför de väljer att avsluta ens ser nog vitt skilda ut. Allas historier ser olika ut. Och denna historia visar ett perspektiv hur en sådan historia skulle kunna vara. Men tror också många som är kritiska missar det subtila som beskriver hennes mående och inte adderar det subtila. För tycker det subtila bildar en egen historia utanför det som skrivs. Och det är den historian som gör att jag inte håller med många kritiska röster om historian.

 

Dock kan jag förstå många kritiska röster om att boken glorifierar självmord. För temat är ju nästan lite "They are gonna be sorry when i'm dead". Jag ska bara anklaga alla så att alla får dåligt samvete för det de gjort. Men jag tycker att det inte alls är en bra beskrivning. Känns som hon till stor del vill belysa att små händelser kan spela stor roll. För det finns kedjeeffekter som man inte kan förutse när man tycker man bara gör en liten elak och självisk handling. Så jag tycker att en stor del av budskapet är att vara snälla mot varandra och små saker kan göra en stor skillnad för någon annan. Hennes budskap verkar inte komma från ilska i kassetterna. Det känns som de utgår i från något annat. Jag anser inte att hennes beslut beskrivs som positivt men finns nog många både som skulle hålla med mig och inte. Så tror mycket om hur man uppfattar boken är hur man läser den och med vilka erfarenheter man haft med sedan tidigare.

 

Vad jag en kan säga om boken så sträckläste jag den och kunde knappt lägga den ifrån mig. Tyckte först den inte verkade så bra men sen vände det snabbt. Och boken lämnade mig verkligen med en massa tankar både om det ena och det andra så jag får väl lov att säga att jag tyckte den var bra. Och själv tycker jag att budskapet var positivt och jag har tagit med mig något positivt från historien. Svårt att säga om jag kan rekommendera andra att läsa den då så många har en negativ upplevelse av boken. Så ta upp boken och börja läsa så får du göra en egen bedömning.