Under 2017 har jag ett mål om att läsa författare från totalt 30 olika länder. Vilket kändes lite läskigt stort. Men det är alltid kul med en utmaning. Jag visste om det här sedan slutet på 2016 så man har ju passat på att köpa på sig lite allt möjligt man knappt vetat vad det var på olika second hand. Ej från Sverige, Storbritannien eller USA? Jepp du får följa med mig hem. En av dessa böcker var Glöd av författaren Sándor Márai. I våras när jag inte var super motiverad att läsa passade den bra då den bara innehåller 160 sidor. Perfekt när man inte orkar läsa så mycket.

 

Då jag verkligen gillade Glöd och lite efter den var utläst hittade jag den till och med ännu kortare Észters arv för bara 10 kr i hårdpärm OCH ny(!) som självklart fick följa med hem och som nu precis har blivit utläst.

 

Jag ville inte bara recensera båda samtidigt för att det är samma författare och då passa på utan de är också rätt lika i både handling och stil. Båda har väldigt stor genomslagskraft i handling och språk och väcker mycket känslor. Deras handling är nästan lite för lika. Bägge böckerna börjar med att någon förbereder sig förr ett besök av någon i det förflutna som de inte sett på över flera decennium. Besök av någon som påverkade hela deras framtid på något sätt. Det är en väldigt intressant handling som jag inte läst om tidigare. Men jag kan väl tycka att det är lite lat att skriva två böcker med samma tema av en författare. Dock förlåter jag honom då de ändå känns så olika. Samma tema men så extremt skilda historier. Eller så är det för att jag läste de med månaders mellan rum. Skulle nog i alla fall inte rekommendera att läsa de direkt efter varandra i fall att.

 

Men båda böckerna behandlar på lite olika sätt det förflutnas kraft på nuet. På hur starkt man kan påverkas i livet av olika händelser och personer och att vissa saker som påbörjats måste avslutas. Det är svåra teman som jag knappt blir klok av hur mycket jag än försöker analysera dem. Men något som jag vet är att båda böckerna lämnade mig som ett emotionellt vrak när de var lästa. Det var inte glädje, inte sorg som de fick mig att känna utan snarare konstigt tom men ändå känna alla känslor samtidigt.

 

Så kraften i böckerna enligt mig var känslorna den väckte i mig, Och tror nästan aldrig att några böcker har fått mig att känna som dessa böcker har gjort. De är två böcker som jag aldrig riktigt kommer att glömma och har gjort att Sándor Márai har blivit en av mina favorit författare.

 

Även om du inte tycker handlingen låter speciellt bra tycker jag att alla borde ge böckerna en chans och kom igen, gillar du inte boken har du ju inte slösat så mycket tid på att läsa den.