Purpurfärgen har varit en av böckerna som jag verkligen hade som mål i sommar. Denna bok är en modern klassiker som är en av 1900-talets mest kända böcker. Så självklart har jag velat läsa den men tyckt den känts lite skrämmande att läsa. Vet inte varför då den med sina ca 300 sidor inte är någon tegelsten direkt.

 

Så nu har jag äntligen läst den. Hela boken är skriven i brevform där en ung svart tjej i 30- talets USA skriver brev till gud. Hon skriver om sitt liv och man följa hennes historia genom brev i flera årtionden. Jag har väldigt konflikterande känslor för den här boken. Den är jobbig att läsa då den tar upp många tunga ämnen och är ingen direkt rolig läsning. Den behandlar många tunga ämnen som våldtäkt, våld i nära förhållanden, slaveri och utsugning av den afrikanska kontinenten.

 

Jag tycker att boken är svårrecenserad. I början tyckte jag att språket var jobbigt, översättningen var nog inte jätte bra. Men tyckte det blev bättre och tror att det beror på att den blev bättre med tiden då karaktären utvecklades tillsammans med språket. Vilket är väldigt stilistiskt och jag är väldigt imponerad hur bra Walker har lyckats med det.

 

Dock så har jag i övrigt svårt att sätta fingret på vad jag faktiskt kände för boken. Innehållet var så långt i från vad jag upplevt och känt att det blev svårt att ta till sig innehållet. Inga starka känslor väcktes när jag läste den. Men samtidigt var den en bladvändare och jag läste ut den på nolltid. Men det är bra att få en insyn i saker som är så långt i från vad man själv har upplevt. Vissa bitar var dock intressantare än andra. Men jag har också lite svårt för böcker i brevform och hade nog kunnat tycka att berättelsen varit bättre om den inte var det.

 

Men i överlag skulle jag väl säga att den var bra på sitt sätt. Jag tyckte att den var bra men ändå har jag så svårt att recensera den. Kommer nog vara en av de mest svår recenserade böcker jag någonsin kommer att läsa. Tror jag i alla fall. För tror det är just det att den var bra och underhållande men den väckte inte så mycket känslor åt varken det ena eller det andra hållet. Fast den borde ha gjort det. Så jag ger den en trea och rekommenderar boken Det får avsluta en här konstiga recensionen.