Konsten att vara kvinna av Moran läste jag förra året och jag tyckte den var rätt så bra. Tyckte den var underhållande och tyckte den hade många bra synpunkter. Så efter det har jag tänkt läsa hennes andra böcker men inte hittat dem. Nu hittade jag denna på rea och beställde hem den. Jag började läsa den på en gång då jag hade rätt höga förväntningar och behövde något kul att läsa.

 

Boken är skriven på samma sätt som hennes tidigare bok. Men kan verkligen känna igen hennes speciella stil. Skillnaden var bara att denna handlade om andra ämnen. Konsten att vara kvinna och Morantologi skulle i princip kunna slås ihop till en stor bok och ingen skulle märka att de vara menade att vara två separata böcker. Morantologi behandlar en rad av olika ämnen allt från droger till kändisar och nattliga samtal med hennes man. Ofta tyckte jag tyvärr att hennes korta historier utmynnade i "Look how cute and messy i am and how a crappy adult i am!'. Och jag tyckte det blev lite tröttsamt till sist. För det kändes som hon ville att man skulle tycka hon var lite gulligt borta och få en igenkänningsfaktor typ, problemet var att jag inte kunde få det. Jag blev snarare lite irriterad. Vissa av hennes historier tyckte jag var ointressanta. Så vissa av de små kapitlen tog jag bara och skummade igenom.

 

Sedan var det ett par delar jag hade riktigt svårt för. En var att hon började spoila Downton Abbey och jag har inte sett serien än. Och i kapitlet efter utfärdar hon en spoiler varning för ett sherlock avsnitt! Så hon fattar ju att folk inte vill bli spoilade men tydligen var den ena inte så viktig... Så blev rätt irriterad och var tvungen att hoppa över två småkapitel om serien för att slippa spoilers. Men jag hade redan fått några och jag är fortfarande dagen efter irriterad över detta.

 

 

Det var en del jag verkligen störde mig på vilket var hennes inställning till alkohol och föräldraskap. Först skriver hon att av de 70% av barnen i Storbritannien som sett sina föräldrar berusade vill 46 % av dem inte se sina föräldrar drick alls. Vilket tyder på att dessa barn tycker att det är en obehaglig upplevelse. Sedan säger hon ja de som blir knäppa av det borde ju inte men vi andra måste ju få dricka oss fulla inför våra barn. Hon avslutade kapitlet med meningen "Och om ungarna inte gillar det? Men mina älsklingar, ni pratar ju lika mycket blaj och trillar nerför trappan med lika mycket stor dramatik varenda dag. Ni har inget att komma med här.". Seriöst? De är barn! Och helt ärligt visst drick lite om du nu måste för att klara av ditt liv men du valde att skaffa barn. Deras behov kommer alltid att gå före dina egna behov när de är små. Och visst du kanske inte bryr dig om dina barn tycker det är jobbigt men vad säger det om dig? Och denna undersökning visar att barn verkar tycka att det är jobbigt. Jag tror inte att hälften av barnen som sitt sina föräldrar berusade har föräldrar som blir helt galna när de dricker, med tanka på de höga siffrorna vi faktiskt pratar om. Så nej sätt dina barns behov föra ditt behov av drickande. Det är inte gulligt att raljera över att dina barn beter sig som berusade varenda dag.

 

Spoiler slut

 

I slutändan känner jag att jag hade hoppats på mera a den här boken och den var väldigt trögläst. Och med tanken på irritationen jag fick av vissa bitar så dras upplevelsen va boken ner rätt rejält. Visst den hade sina roliga bitar, jag skrattade till ett par gånger, men så bra var inte boken överlag. Konsten att vara kvinna tyckte jag betydligt bättre om. Så ingen mästerverk direkt men gillar du hennes andra böcker kan du ju ge den en chans. Men annars så skulle jag nog inte rekommendera den.