Jag vet inte hur många som har rekommenderat denna bok till mig. Och underligt nog av folk som annars inte läser så mycket. Jonasson är också en av våra stora litterära exporter under de senaste åren och har återfunnits på många litterära engelska listor som jag sett. Så i sommar bestämde jag mig för äntligen ta och läsa den. Menar kom igen när typ både min mamma och alla andras mammor har läst den hur kan jag låta den vara oläst?

 

Jag hade rätt så höga förväntningar på boken. Menar kom igen, en bok om en hundraåring som är på rymmen? Hur kan detta bli annat än bra?  Alla värkar säga hur kul den är plus att filmen blev en succé med till och med en random uppföljare. Dock går jag emot strömmen och säger att den var sådär. Så kul kan jag inte säga att den var. Skrattade nog till kanske en gång. Annars skulle jag nog klassa den som milt underhållande. De delar som utspelade sig mera i nutid tyckte jag var roligare att läsa än de bitar från huvudpersonens förflutna. Jag kunde inte riktigt se humorn i många delar. Dock tycker jag att de bitarna var bra som historielektion i ett kul format.  Självklart var det en massa fiktion men det var många möten av verkliga historiska personer  och historiska händelser som är förankrade i verkligheten. Men med en twist med vår huvudperson i centrum. Väldigt speciellt att han valde att ha en hundraåring i centrum. Och inte en åldring på något hem som bara sitter och är creapy eller berättar om sin ungdom utan faktiskt gör något. Vilket gör att man fort får intresse för historien, just för att den är så speciell.

 

 Det konstiga med boken var egentligen att den inte var någon bladvändare för mig. Jag la ofta ner boken för att göra annat. Jag ville veta hur det gick men den historian kunde inte ändå inte få mig att bli helt uppslukad av den. Tror också att den nog var lite för långdragen på flera ställen. Ibland kunde jag kolla hur långt ett kapitel om en händelse och hoppas det var ett kort kapitel. Det hände oftast när det var dåtid och inte alls så mycket när det var nutid i boken. Så vissa delar hade nog kunnat kortast ner i alla fall liiiite.

 

Denna äventyrs bok är väldigt annorlunda och  finns nästan ingen bok som liknar denna. (Utom möjligen Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett ikea-skåp, som är extremt inspirerad ev den här boken). Handlingen är verkligen sjukt urspårad och man har ingen aning om vart den ska sluta. Så att den blivit stor kan jag förstå dock tycker jag att det finns bättre böcker. Den sticker inte alls ut bland andra böcker jag läst. Kanske är det för att folk som inte läser så mycket böcker tycker att den är bra då den är lättläst och det hela tiden händer saker? Det är i alla fall min teori. Eller så kanske jag är för ung för boken. Det är nog min andra teori. För vuxna över 40 verkar verkligen älska den. Så är du över 40 och inte läser böcker så är det nog givet att du måste läsa den och gilla den. Fast alla vi andra borde också läsa den. Om inte annat för att vi borde stötta inhemska succéer så att flera i världen kan upptäcka svensk litteratur.