Jag tror jag precis har läst den sämsta boken jag någonsin kommer att läsa. Seriöst. Inget kan vara värre än det här. Den är sämre än Sex and the City boken. Yes that bad.

 

Go ask Alice beskrivs på boken som en sann historia där en tonåring har skrivit dagbok om sitt droganvändande. Tog mig inte många sidor att börja hata huvudkaraktären som en jäkligt dryg person och inte många fler sidor att känna: DETTA KAN INTE VARA EN SANN HISTORIA! Ingen tonåring kan väl skriva en dagbok på det hör viset helt utan känslor. Inga större känslor utan typ en rad här och var utan den är mest beskrivande av vad som händer. Vilken slump. De inte bara hittade en tonårsmissbrukares dagbok utan hittat en tonåring som skriver utan känslor och bara beskrivningar av vad som händer. Ska gå in lite på det här lite längre ner som kommer innehålla spoilers. Dessutom har denna tonåring skrivit in lite perfekt antidrog propaganda lite här och var. Som t.ex. "Anyone who says pot and acid are not addicting is a damn, stupid, ravising idiot, unenlightened fool!". Tyvärr verkade det som de hittade en homofob tonårsmissbrukare. Tydligen kan droger göra en lesbisk. Vilket såklart är jätte hemskt... *host* och självklart sant. Dessutom är det inte en missbrukare som vem som helst. Hon kommer ju från en "fin" familj! Och kolla det började bara med lite fel umgänge och blev drogad en gång och så går allt åt helvete.

 

Det är lite av det som får det att också värka fejk. Storyn är för perfekt för syftet. Vilket är antidrog propaganda. Boken kom ut 1971 och tydligen förekom det mycket antidrog kampanjer på 70- talet. "Författaren" av boken har gett ut en massa olika böcker där hon påstår att det är riktiga dagböcker. Böckerna behandlar allt från satanism, tonårsgraviditet till ätstörningar. På Goodreads säger många att de andra böckerna är väldigt lika i sättet och i språket som go ask Alice. Så även om många fortfarande tror att de är sanna historier är det mer eller mindre känt att det är Beatrice Sparks som har skrivit alla. Hon står till och med som författare av alla böcker på Goodreads. Så hela dagboken är fejk och den är ju inte ens bra gjort. Kan inte förstå att den kan lura någon över 12. Vilket är också vad den verkar ha gjort. På Goodreads verkar det nästan som att de som läste den när de var små tyckte den var bra och alla äldre tyckte den var fejk. Grov generalisering men det var lite av en trend.

 

Som jag redan pratat om tidigare så innehöll boken nästan inga känslor. Hon blev både gruppvåldtagen när hon tog heroin och hennes båda morföräldrar dog och det verkade knappt beröra henne. Hon beskrev våldtäkten så här: "I realized that the dirty sonsofbitches had taken turns raping us and treating us sadistically and bryutyally. That had been their strategy all along, the lowclass shit eaters. When Chris and I finally came down, we cripled our way back to the apartment and talked for a long time. We've had it!" Förutom lite hårda ord (Säkert dit slängda så det ska verka som en tonåring skrivit texten) är det utan några känslor för det hela. Det är bara de våldtog oss! Drogernas fel! Bara drogernas fel, nu ska vi sluta ta droger. När hennes morfar dör är den enda meningen som berör sorg denna "It seems unbelievable that I will never see Gramps again.". Jag kan själv inte låta bli att dra paralleller till när min farfar dog när jag var 17. Jag grät verkligen ögonen ur mig och hade jag haft en dagbok hade det varit 10 sidor med hur ledsen jag var. Jag vet att alla är olika men kom igen! En dagbok skriver man ju i för att få skriva sina inre tankar. Så varför är det bara beskrivningar av händelseförloppet? Hela boken är genomsyrad av konservativa värderingar. Som att homosexualitet är dåligt och att du kommer må så bra om du ber till Gud. Om du väl börjar med droger kommer du ALDRIG att kunna sluta du kommer helt enkelt att dö. Spelar ingen roll hur du försöker. Så testa inte droger! En gång sen är du garanterat död! Vill också säga att biten där hon först injicerar speed i armen och sedan tänker gå till biblioteket för att läsa om farligheterna med marijuana är rent ut sagt skrattretande. Också en intressant sak i boken är att det står att en del är skrivet på typ pappersbitar och papperspåsar från tiden hon hade rymt hemifrån och bodde på gatan och tog en massa droger. Hur sjutton lyckades hon hålla reda på dem om hon nu var hög så ofta? Hon kunde inte ens hålla koll på vilken dag det var.

 

SPOILERS SLUT!

 

I alla saker som händer för henne känns för mig helt enkelt som de mest perfekt planerade händelserna för att lära någon en läxa. Och den har säkert lärt några elvaåringar en läxa om droger men finns nog lika många lite äldre som läst den och tyckt den var rent ut sagt skrattretande. Tycker att denna skrämsel propaganda är riktigt dåligt skriven. Den använder sex,svordomar och droger för att det ska verka verkligt och tilltala ungdomar. Men det blir aldrig verkligt i beskrivningarna. Och den var riktigt tråkig. Man kan ju tycka att den det åtminstone borde vara spännande men inte då. Den använder alla hemskheter som händer åt henne som en handling. Men eftersom det inte finns några känslor skrivna så blir det ju bara tråkigt. Okej just nu hände något hemskt, jaha, okej du bryr dig inte heller, nehe, bra då går vi vidare. Mina gamla dagböcker om mina tonårs heartbrakes hade blivit en bättre bok. Kanske borde skicka in dem till en förläggare?

 

Det enda positiva jag kan säga är att den i alla fall var väldigt kort. Hade den varit längre hade jag inte orkat läsa ut den. Det mest intressanta var att hon trodde hon kunde lura folk att detta var en sann historia.

 

(Första nollan jag någonsin gett en bok)