Nu till en bok som jag läste på min mormor och morfars veranda en regning dag i juni. En bok som en Nils-Gustaf fick 1968 av sin mamma för bra utfört arbete som sedan någon gång har skänkts bort till en second hand butik och på det viset hamnat i min ägo.

 

 Nästan alla som jag vet har läst den har kallat den tråkig. Att inget händer och den bara innehåller huvudpersonens tankar om ett mord. Om ett mord kan vara rättvisa eller inte. Och de har rätt. Det är exakt vad den handlar om. Men tråkig kan jag verkligen inte hålla med om. Jag tyckte snarare att den var underbar. Hela kombinationen men tankarna och den underbara Stockholms skildringen får mig nästan att rysa. Men jag kan förstå kritiken för den är händelselös. Ingen kan anklaga den här boken för att innehålla för mycket action i alla fall. Men jag kan verkligen förstå att den blivit en klassiker. För den har så mycket djup och så många dimensioner. Fast den är riktigt kort.

 

Så är man ingen van läsare så är ju inte denna bok något man ska börja med i alla fall. Utan den är nog mera för någon som inte har något emot en långsam berättelse som inte bygger på händelser. Om du älskar Stockholm också så passar den ännu bättre. Den är också en bra bok om du vill ha en kort klassiker att börja med. För den ser verkligen inte skräckinjagande ut med sina under 200 sidor.

 

 

(Lägg också märke till min sjukt söta räv mugg!)